Har du hört ordet terroir någon gång? Extra tjusigt blir det om du uttalar det med fransk accent; terroaar. Det är något som hörs mer och mer i den moderna vinvärlden. Magasinet Törst (för övrigt ett riktigt fint svenskt vinmagasin och det enda med en konstnärlig touch på matt papper istället för reklamblaskor i glättat papper) ägnade till och med ett helt nummer åt ämnet.

Vad är terroir? Terroir syftar på en växtplats. Där druvan växt. Och just växtplats är en av flera saker som påverkar upplevelsen av vinet, dess smak, doft och känsla i munnen. De andra sakerna som påverkar ett vin är druvsort och hur man producerat vinet där det finns ett flertal olika metoder som ger olika karaktär. Egentligen finns det olika teorier om vad terroir är, men jag håller det till växtplats och då ingår både klimat och jordmån. När det gäller den sista vet man faktiskt inte om det påverkar karaktären på vinet i form av smak, men det är ändå inte för inte att några av våra bästa champagner kommer från kalkrik jord.

Terroir är i alla fall naturliga förhållanden som påverkar drycken. Hur vindarna blåser, hur vindarna blåser, hur långt upp på ett berg rankorna växer, hur mycket vatten jordmånen innehåller och även tradition och kultur för just det området nerkokat i vitt och rött. Vilka druvor man använder tradtionellt, vilka uppbindningsmetoder, när man skördar och hur man beskär plantorna. Allt kan vara typiskt för en växtplats. Det kan faktiskt också (och är i de flesta fall) reglerat och hamnar under de olika klassificeringssystem för vin som finns i olika länder. Det är då vi kan säga, det smakar Loire eller Cronas, Bourgogne eller Ribera del Duero. Det vill säga vinets geografiska ursprung är det som berättar om dess karaktär, snarare än enbart druvsort vilket man kanske pratar om mer i viner från exempelvis USA. Men i härliga gamla världen, vilket är Europas vinländer främst så är terroir något det pratas allt mer om. Inte minst bland naturliga och biodynamiska viner där man försöker påverka vinet så lite som möjligt. Där naturen ska sätta smak på vinet.

Drick terroir i Sverige En som tagit fasta på växtplatsens signifikans är vinimportören med namnet just Terroir vin. Jag har träffat dem flera gånger i Malmö, med en hel del viner ur sin portfolio. Av ungefär 25 provade viner stack några ut och lade sig på mitt minne. Tydligt är att importören har en röd tråd bland sina viner och jag skulle säga att alla är väldigt tydliga i sin stil och har karaktär utan att för den skull vara stökiga eller knäppa. Bra, balanserade och eleganta viner genomgående som i flera fall gav ett extra litet leende på läpparna. Och en känsla från ursprunget och dess terroir. 

Terroir vin säljer en del flaskor på Systembolaget och via privatimport förstås.  

 

VINER FRÅN TERROIR VIN

 

Wow vilket Riesling Det här är ett Riesling som sätter sig i minnesbalken. Ett Spätlese som är en klassificering och betyder att man skördat druvorna sent och vinet har därmed mer socker. Här i form av massa härlig söt frukt, blommor och honung som integreras som en smäck med den höga syran. Det blir aldrig sliskigt. Bara fruktigt, vaniljigt, härligt. Mumsigt till allt från kanelsnäcka till en het ramensoppa. Ett vin som gör dig lyckligare rakt av. Niedermenniger Herrenberg 2019, från Mosel.

 

 

 

A very special Loirelove Ännu ett vin som är svårt att glömma. Ett utvecklat vitt vin från 2010 på druvan Romorantin från Cour-Cheverny i Loire. En så annorlunda druva och ett så annorlunda vin som fick mig att verkligen vakna upp ur dvala och tänka oj, vilket vin. Sånt här gillar jag. Utvecklade toner av mineraler, honung, petrolium, apelsin och äpple. Medelfylligt och härligt. Om du kommer över detta är det en upplevelse. Alltså Cuvée Renaissance, av Vinmakare, Francois Cazin – Le Petit Chambord.

 

 

 

Sörplande Albariño I Galicien växer en av de mest sommartrevliga druvorna du kan få i flaska. Albariño. Druvan och växtplatsen – alltså terroiren, ger ett lätt, friskt vin med gröna äpplen, runda frukter som persika, citrus och mineraler som våt sten. Jag antecknade inget om detta vin på papper, men minns det som härligt och ett av de bättre Albariños jag provat från området Rías Baixas i Spanien. Där klimatet är kallare och regnigare – det kallas även Spaniens gröna hörn. Och vinerna är därefter. Smarriga. Du dricker det lätt som aperitif eller som kvällens första vin till en förrätt på skaldjur eller fisk.

 

 

Höstgrytornas mästare Här har ni henne, ett Crozes-Hermitage. Vad i all sin dar är då det? Jo ett område i Rhône-dalen i södra Frankrike där druvan Syrah växer. Här görs härliga kraftiga röda viner med kryddor som matchar hela hösten. Detta vin är djupt av mörka frukter, svart (eller var det vit)peppar, plommon, björnbär, lakrits och något rökigt. Fullt av frukt, men fortfarande friskt och stramt. Ja tack fröken Crozes vi ses igen. Vinmakaren heter Charles et Francois Tardy och vinet heter Domaine des Entrefaux från 2018.

 

Är ju lite kär i Ribera del Duero Det kom som en chock. När jag förstod att jag gillar viner som är fatade, fyllda av Spansk terroir och vinmakeri. Och när jag fick detta vin i glaset slog det mig igen att jag gillar att det är för mycket av allt. På ett bra sätt. Här har vi fullt av ek i form av vanilj och tobak, doft av dill så typisk för druvan tempranillo och mörka frukter. En aloholbomb på 14,5% men små mjuk att du tar en klunk till. Los Cantos de Torremilanos heter detta från 2017, och producenten FInca Torremilanos.

 

 

 

Lite ålder från Gattinara Druvan Nebbiolo är den tuffaste av dem alla. Den stångar dig, den.. ja och så vidare. Den har helt enkelt så mycket av det som kallas tanniner, det som du kanske kallar strävhet att det kräver rikligt med kött därtill. Men den är så älskad denna druva. Och när den får lite ålder mjuknar tanninerna och du har ett långbottnat vin. Med utvecklade dofter, läder, tobak, ek och så elegant på samma gång. Ett mycket trevligt exemplar av ett Nebbiolo från byn Gattinara i norra Italien och området Pimonte. Vinmakaren heter Petterino och detta är från 2010. Först en himla massa år på fat, sedan på flaska. Walla.

 

 

 

Så här blir du kär i Italien Jag har senaste halvåret (efter en period som frankofil) snöat in på Italien och velat lära känna stilarna. Jag är långt ifrån klar. Det blir man aldrig. Men jag är i alla fall kär. Barbaresco är en vinstil jag inte druckit mycket av. Det är lillasyrran till vinstilen Barolo och båda är gjorda på druvan Nebbiolo i distriktet Piemonte i norra italien. Kraftfullt och elegant – kanske därför vinet är så älskat. Just detta är väldigt balanserat och friskt med hög syra och ett strävt avslut som blandas upp av massor av röd frukt som hallon och körsbär tillsammans med fat. Mums. Producenten är De Forville, året är 2017 och betyget är mycket bra. Vill du blir kär i Italien är det bara att ligga med denna. Sen är du fast.

 

 

Lamole Chianti Classico 2017 Ett friskt och härligt Chianti som både har röd juicig frukt och lite pepprigt bett. Servera till en pasta med tomatsås, basilika och en näve parmesan. Den här kommer på Systembolaget i höst!